Surdegar i huvudstaden och val till EU

I dag köpte jag två stora surdegsbröd på mitt favoritbageri Fabrique, på Schelegatan i Stockholm. Äkta danskt (!) välgräddat surdegsbröd som gör susen för både mage, själ och hjärta. Tur att frysen precis rymmer två halvor. En halva låter jag ligga framme i min lilla studio och den andra får sprida väldoft en stund hos sönerna några trappor ner. Den går nog fort åt.

Men frågan är om inte Gunilla Carlsson, Sveriges biståndsminister, presenterade en större surdeg. Efter 24 timmar på Sida där vi diskuterade biståndsfrågor med fokus på utbildning i världen, skulle vi föräras med regeringsbesök. Och det började med ett ökad frihandel. Hon sa:

”När världen förändrats har mycket blivit bättre, men det finns också mycket mer att göra. Som utbildningsminister har jag ett dubbelt ansvar – mot utvecklingsländer och mot de svenska skattebetalarna. Den ekonomiska krisen som vi ser i dag får ännu större konsekvenser för människor i utvecklingsländer. Men frihandel kan vara en väg ut ur den pågående krisen.” Tyvärr, biståndsministern, är frihandel sällan rättvis.

Hon pratade också om ett gemensamt perspektiv och nya utmaningar om frågor som bl a klimat, migration, spridning av smittsamma sjukdomar och säkerhetsfrågor som kräver att global samverkan. ”Det räcker t ex inte att vi i Sverige har en snut i varje knut” och jag undrar om det verkligen är så. Att det sitter en Bobby i varje hörn… Inte i Hudiksvall i alla fall.

Biståndsministern fortsatte: ”Ett bistånd måste ta sitt ursprung i fattiga människors kunskap och erfarenhet. Demokrati, fredsarbete och utbildningsfrågor är frågor som måste gå hand i hand precis som vi gjort i Sverige. Sverige byggdes upp genom att vi arbetade med dessa frågor och att vi sökte frihet.” Och jag funderar på varför bara en av de drygt 30 miljarder kronorna som går till bistånd ägnas åt satsningar inom utbildningssektorn. Och jag noterar också att Sida:s generaldirektör Anders Nordström igår sa i sitt inledningstal, att ”Svenskt bistånd kommer att minska nästa år”. Och vems frihet är det hon talar om, vår biståndsminister?

Jag minns den debattartikel www.dn.se/opinion/debatt/slopa-enprocentsmalet-for-svenskt-bistand-1.469233 som publicerades på DN debatt den 27 november 2008 där hon tillsammans med sin partisekreterare Per Schlingmann skrev om att ”enprocentmålet är många gånger ett hinder, regeringen vill i stället ha ett golv för biståndet på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten” och givetvis ställer jag just den frågan till henne där jag sitter: - Vill regeringen sänka det nuvarande biståndsmålet på 1 %?

Biståndsministern svarade att ”målet är 1 % och detta är också förankrat i riksdagen. Moderaterna har inte tidigare sett biståndet som ett viktigt verktyg men jag vill se ett bistånd som är minst 0,7 % av BNI. Därutöver tror jag att vi kan ge ett mer flexibelt bistånd. Biståndsbegreppet hindrar vissa typer av satsningarna som därför kan vara mer flexibla om vi inte låser fast oss.” Surt tycker jag. Och inte särskilt trovärdigt.

Ren surdeg alltså.

Just nu är det (C) och (Mp) som bäst driver på frågan om rättvis handel inför EU-valet. http://www.facebook.com/ext/share.php?sid=81983542101&h=8Clq_&u=KwDYl Läs på, tag ställning och rösta du med!