Under det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning ägnar jag mig bland annat åt att ordna ett natthärbärge tillsammans med vännerna i den nyligen startade föreningen HNH Hudiksvalls Natthärbärge
Efter ett första möte i mars, som besöktes av ett 40-tal intresserade, har vi nu närmare 100 registrerade medlemmar och drygt 660 personer som stöder vårt arbete på Facebook.
Men behövs ett natthärbärge för hemlösa i Glada Hudik? Ja, det är de signaler vi fått från olika håll och vi kommer att försöka lägga upp information som vi hittar på vår hemsida löpande
Det är fler än vi som ideellt arbetar för denna fråga, Stoppa Hemlösheten är en av organisationerna.
På EU-nivå - vilket även innefattar oss i Sverige - samordnas frågorna av bland annat ESF, Sensus och ABF.
UR har hela våren visat program på TV om hemlöshet
Stadsmissionens rapport Hemlös 2010 är intresant att läsa. Även om den har storstadsfokus kan vi lära oss av detta i mindre och mellanstora städer också.
I slutet av augusti skall några ut Hudiksvalls Natthärberges styrelse och arbetsgrupp besöka Stockholms Stadsmission för att se hur de arbetar. SJ har sponsrat oss med tågbiljetter vilket vi är oerhört glada för! Vi har redan besökt Sundsvalls Natthärbärge Klippangården och fått tagit del av deras erfarenheter. Det var mycket värdefullt!
I dag försvann alla länkar...kanske jag får till det snart!
1 kommentar:
Det största problemet med att hjälpa hemlösa till ett tryggt hem förutom den skriande brist på billiga hyresrätter som råder, är alla hjälpa hemlösa-organisationernas vilja att överleva. Problemet har uppstått och beror på att vi i Sverige har byggt upp ca 900 verksamheter som tigger pengar och får bidrag av stat och kommun för att hjälpa hemlösa. Om vi stannar upp just där, så kanske vi kan komma överens om att hela tankegången med att hjälpa hemlösa i ordens rätta bemärkelse inte bygger på att hjälpa människor till ett tryggt hem.
Det skulle ju i sin förlängning innebära att vi skulle få hjälpa och stödja de människor som vill och behöver det kvar i ett tryggt hem, vilket knappast skulle inbringa de ca 11 skattemiljarder hemlösheten omsätter varje år . Den siffran bygger på att varje hemlös inbringar (kostar) 600 000 kronor. Dessa pengar fördelas sedan mellan olika organisationer, denna siffra är uppskattad av Lunds Universitet. Så då det egentliga syftet inte är/blir att hjälpa hemlösa till ett tryggt hem, så måste aktörerna för sin egen överlevnad hitta på andra saker att hjälpa hemlösa med och som dessutom utåt ska se ut som om det jobbas för hemlöshetens lösning. Det kan vara datakurser, teaterkurser, spela fotboll, sälja någon tidning eller bara låtsas lotsa runt hemlösa bland de otaliga ”stegboenden” uppbyggda just för”gruppen” hemlösa. Vilket av förklarliga skäl inte har ett dugg med hemlöshetens lösning att göra.
Dessa avdumpningsplatser för ”gruppen” hemlösa skapar dessutom en falsk bild av den hemlöse som individ. En bild om att hemlösa skulle vara av en helt annan och farligare "sort" och med helt andra behov än vad övrig befolkning har. Och detta är precis den bild de som tjänar sina pengar i hemlösas namn måste visa upp för allmänheten om hela ”hemlöshetsindustrin” ska kunna fortgå. För tänker vi efter är den ju trots allt en enorm arbetsmarknad och inkomstkälla för "frivilligorganisationer", myndigheter och privata aktörer.
De allra flesta forskare på hemlöshet är överens om att hemlösa fastnar i socialtjänstens regelverk och i någon av alla olika kontrollerade och ovärdiga ”tycka synd om boenden” vi byggt upp för dessa ”stackare”.
Så som det ser ut hjälper i praktiken alla aktörer i denna fråga bara till med att våra handlingsförlamade politiker och tjänstemän ska slippa agera i frågan om det skriande behovet av billiga hyresrätter. Vilket görs genom att skapa problem som gör att allmänheten ska tro att problemet är våra hemlösa.
För vad kan vara mer hjälpsamt och effektivare för våra beslutsfattare och kvarhållande organisationer i denna systematiska diskriminering som förs mot våra hemlösa, än att deras vinstgivande och självbildshöjande "produkt" (hemlösa) finns inom ett koncentrerat och därmed problemskapande område . För i dessa områden ses sedan varje hemlös individ i allmänhetens ögon som ett problem för dem själva, men vilken koncentrerad ansamling av människor blir inte ett problem för andra ”har ett hem grupper”? Det behövs ju som alla vet "onda" och "annorlunda" människor för att vissa ska få känna sig "goda" (hjälpsamma) och/eller "normala".
Om vi nu anser att våra över nio miljoner av vår övriga befolkning, som inte är hemlösa i vårt land, behöver ett tryggt hem, ett privatliv, en vid behov fungerande vård (omsorg) och en inkomst för ett någorlunda fungerande liv.
Varför ser vi då inte att hemlösa människor har samma grundläggande behov?
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
Skicka en kommentar