2007 blev hundratals, kanske tusentals fackföreningskvinnor och -män torterade, hotade, åtalade, fängslade, misshandlande eller på annat sätt kränkta för att de arbetade med arbetsrättsliga frågor i fackförbund världen runt. De utsätts för att de kämpar för att vi andra skall få det drägligare på våra arbetsplatser.
Bara i Colombia mördades 39 st för att de arbetade fackligt. Förmodligen var det många fler. Lärare och journalister behöver inte ens vara fackigt aktiva för att mördas. Deras blotta yrkesexistens utgör ett hot mot dem som kämpar för demokratiska samhällen världen över, det finns det flera exempel på. Didace Namujimbo i Kongo Kinshasa, Anna Politkovskaja i Ryssland med flera. Och Dawit Isak sitter fortfarande fängslad i Eritrea.
ILO har i konvention 87 och 98 tillskrivit FN:s länder rätten att vara fackligt organiserad och att teckna kollektivavtal i två av de grundläggande konventionerna. Ändå bryter många av världens multinationella företag mot dessa överenskommelser. Och vissa länder har inte ens ratificerat de mest grundläggande konventionerna. http://www.ilo.org/ilolex/english/conventions.pdf
Som USA och Thailand t ex. http://www.ilo.org/ilolex/english/newratframeE.htm
I Hudiksvalls tidning skriver chefredaktör Mats Åmvall i en krönika den 29 november att ”över hälften av lärarna i den kommunala skolan uppger att de inte vågar uttala sig offentligt av rädsla för efterräkningar”. Han fortsätter; ”Rädslan för efterräkningar, inbillad eller ej, får ju som faktiskt följd en ökad tystnad kring skolans inre angelägenheter och det är det som är det allvarliga”.
Tack för att även du lyfter frågan. Tryckfrihets- och yttrandeförordningarna är till för vårt stöd. Därför kommer jag att fortsätta blogga. Nu finns det nämligen ingen återvändo.
Ps. På http://www.lotcobistand.org/krankningar kan du läsa rapporten och se hur det ser ut i världen, land för land. Ds
Bara i Colombia mördades 39 st för att de arbetade fackligt. Förmodligen var det många fler. Lärare och journalister behöver inte ens vara fackigt aktiva för att mördas. Deras blotta yrkesexistens utgör ett hot mot dem som kämpar för demokratiska samhällen världen över, det finns det flera exempel på. Didace Namujimbo i Kongo Kinshasa, Anna Politkovskaja i Ryssland med flera. Och Dawit Isak sitter fortfarande fängslad i Eritrea.
ILO har i konvention 87 och 98 tillskrivit FN:s länder rätten att vara fackligt organiserad och att teckna kollektivavtal i två av de grundläggande konventionerna. Ändå bryter många av världens multinationella företag mot dessa överenskommelser. Och vissa länder har inte ens ratificerat de mest grundläggande konventionerna. http://www.ilo.org/ilolex/english/conventions.pdf
Som USA och Thailand t ex. http://www.ilo.org/ilolex/english/newratframeE.htm
I Hudiksvalls tidning skriver chefredaktör Mats Åmvall i en krönika den 29 november att ”över hälften av lärarna i den kommunala skolan uppger att de inte vågar uttala sig offentligt av rädsla för efterräkningar”. Han fortsätter; ”Rädslan för efterräkningar, inbillad eller ej, får ju som faktiskt följd en ökad tystnad kring skolans inre angelägenheter och det är det som är det allvarliga”.
Tack för att även du lyfter frågan. Tryckfrihets- och yttrandeförordningarna är till för vårt stöd. Därför kommer jag att fortsätta blogga. Nu finns det nämligen ingen återvändo.
Ps. På http://www.lotcobistand.org/krankningar kan du läsa rapporten och se hur det ser ut i världen, land för land. Ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar