Själv undrar jag över om Täby Centrum skulle kunna ta emot alla Reinfeldts fans, http://tabydanderyd.se/reportage/1.5698 eller om Täby galopp och lilla stationsbyggnaden i Viggbyholm (finns den fortfarande kvar?) skulle fastna på bild i besökarnas digitala apparater.
Allt resande sätter dock spår, på gott och ont. Det finns så mycket att se, upptäcka, uppleva och njuta av när man reser, men hur är det med de ekonomiska och sociala baksidorna av vårat resande? Min vän Lotta har kikat på konceptet i Nepal och andra har etablerat verksamheter i bl a Sydafrika. http://www.fairtourismsa.org.za/
I Sverige driver aktörerna ECPAT, SWEDWATCH, FAIR TRADE CENTER, SVENSKA KYRKAN, LO-TCO BISTÅNDSNÄMND, UNIONEN, IOGT-NTO-RÖRELSEN samt HOTELL OCH RESTAURANG FACKET (ja, det stavas så...) projektet Schysst Resande. De menar att vi - tillsammans med resebranchen - kan ta ansvar när vi reser och att vi gör skillnad. Om vi är rädda om de människor vi möter och deras miljö. http://www.schysstresande.se/
En annan vän till mig som arbetar på en lokal turistanläggning berättade om sin situation i juni 2006:
"Jag tror på demokrati och fackföreningar.Men ändå är jag inte med i facket. Trots rädslan för att chefen en dag skall slänga ut oss på gatan alltid finns där. Då mister vi vår försörjning. De allra flesta säsongsarbetare har varken sjukförsäkring, arbetslöshets- eller olycksfallsförsäkring. Jag funderar ofta på varför vi inte organiserar oss. Men jag tror inte att facket finns här på orten. Fast jag är inte säker.
Jag vill förändra min situation men vet inte riktigt hur. Snälla, berätta när du kommer hem. Använd din röst och ditt språk och berätta om hur vi har det för att hjälpa oss påverka. Var min röst i världen. Du vet att det här stället skulle kunna vara paradiset på jorden. Även för oss som arbetar här.”
Just nu önskar jag att jag vore där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar