Leva som vi lär

Dagen inleddes med att jag följde en debatt mellan Stefan de Vylder och Kenneth Hermele, två tunga ekonomer med rötterna i den globala sfären och med många intressanta böcker i sina respektive bagage. De talade om den ekonomiska krisen, vilket ansvar vi har och att vi faktiskt kan agera för att ta ett större ansvar än idag för vad som händer.

Kanske LOHAS (Lifestyles of Health and Sustainability) är den nya livsstilen som sprids som en löpeld. Kort förklarat; medvetna konsumenter som kräver mer kvalitet för pengarna; livsstil för hälsa och hållbarhet med inriktning på miljö, personlig utveckling, hållbart boende och social rättvisa. Hållbar utveckling i praktiken kanske… för både företag och för konsumenter. Men är verkligen ökad konsumtion svaren på de globala problemen?

Jag är glad över att jag känner så många kloka människor som faktiskt agerar i vardagen. På sina arbetsplatser och/eller hemma och som dessutom sprider goda exempel till oss andra. En del i tryckt form, andra genom samtal och några bara för att det känns ok. Det som är fantastiskt är att de alla gör skillnad genom att agera, oavsett anledning.

Någon klok människa sa häromdagen att ”solidaritet är att agera”. Att tro, tänka eller tycka förändrar inget. Man måste AGERA i vardagen för att förändra. Och inte förlita sig på ”nånannanismen”.

Schysst offentlig upphandling i kommuner och landsting är en väg att gå. Att låta alla Sveriges städer bli Fairtrade Cities är ett annat. Och här har vi stöd från jurister på Sveriges Kommuner och Landsting som menar att det går att ställa etiska krav om man gör det på ett korrekt och genomtänkt sätt med fokus på ILO:s konventioner. Dessutom har EU- parlamentet antagit en resolution som uppmanar europeiska myndigheter att kräva etiskt tillverkade produkter i sina upphandlingar. Och länsrätten i Östergötland slog i september fast att det är förenligt med kommunallagen att ta social hänsyn vid upphandling.

Så vad väntar vi på?

What’s in it for me? Rent samvete kanske. “Jag gjorde i alla fall vad jag kunde” känns kanske bättre att svara barnbarnen på frågan ”Vad gjorde du för att världen skulle bli en bättre plats att leva på?”, än att svara…”Jag orkade inte bry mig för det tjänade ändå ingenting till”.

Eller som Stefan de Vylder skriver i boken Utvecklingens drivkrafter; ”Politiker kan påverkas av en väljarkår som inte bara tänker på lönsamhet, utan även känner ansvar för framtiden.”

Sov gott!